Junislut

Äntligen regn. Jag hoppas det växer så det knakar väl regnet drar vidare, nu är allt utplanterat. Har visserligen några planteringsprojekt på gång i huvudet men om det inte hinner planteras i år så får det vara så. Behöver fixa en till odlingsbädd till bönorna men det är väl det vad gäller odlingen.

Utomhus är det annars skapandet av en lekplats till barnen som pågår. Vi hyrde jordfräs i veckan för marken är sjukt ojämn så för att det ska se vettigt ut behövde det jämnas ut och skyfflas runt. Maken gick loss och fräste även en jämnare grund för en pool han också åkte köpte. Det är ungefär 14 grader i vattnet men 3-åringen badar glatt.

I övrigt är jag matt. Det är som att jag nästan blev utmattad i slutet av våren. Vi åkte till Gotland nu i slutet av maj och efter det har luften lite gått ur mig. Kämpade in sista tentan och sen försvann orken. Maken är hemma och jag är inte själv med barnen längre. Nog för att jag fortfarande gör mycket om dagarna men den mentala orken är borta. Jag kan skyffla jord, röja ur ett skåp eller omorganisera tvättstugan men att få ut inbjudningarna till min 30-årsfest orkar jag bara inte. Jag byter också jobb till hösten vilket gör att den vardag jag hade för ett år sedan inte är den jag kan visualisera inför vardagsåtergång.

Försöker tänka på det jag gör som jag ju faktiskt vill; trädgården, är med barnen, sorterar och röjer inomhus. Ska försöka få ut första omgången grejer som ska säljas av alla barnsaker nu under de närmsta dagarna. Det kommer också lätta lite för huvudet – för mycket oanvända saker i huset skapar kaos både i det yttre och inre. 

I övrigt blir det mycket häng på instagram.

Orkeslösa sommardagar


Vi gör allt och ingenting. Dagarna går. Jag har sms och fb-inlägg att svara på, en stor fest att planera och olika dagliga grejer att hålla reda på. Har idéer till blogginlägg men orkar inte. Försöker hitta drivet men just nu tar hemmet allt. Samtidigt på ett bra sätt – jag umgås just nu väldans mycket med båda mina barn. Kan inte påstå att jag alltid njuter av det men ändå, det sker och jag finns mer och mer i nuet med dem.

Jag odlar och pysslar och donar, kanske läker jorden själen lite. Grannen och jag åkte till hans vän som hade fantastisk pergola med vinrankor men också bin – nu jäklar ska den där biodlingen bli av. Jag tänker att det skulle passa mig och skjuter på alla sms och fb-diskussioner en dag till.

Det var fint på landet


Det var fint på landet, jag och Stora klippte håret hos Samir som hade bott i Södertälje men verkade föredra livet i en småstad, barnen sprang i vattenspridare och jag fick kaffe av svärmor. De är fina de här dagarna med sol och myggbitna barn. Lilla skrattar så hon kiknar åt Storasysters bus och upptåg. Jag förvånas och gläds åt Storas underfundighet.

Samtidigt så är det mycket bråk. Jag älskar mina barn men är så trött på att vara förälder. Att alltid se efter dem, fixa kläder, förbereda utflykter, sätta gränser och motivera. Lillasyster är en riktig ettåring: klättrar på allt, springer iväg men kommer på sig och måste då till mamma och vrålar högt. Stora måste hela tiden vara duktig och tänka till vilket jag avskyr att hon måste och hon med och tillslut blir det bråk.

Men när vi kom hem var trädgården så grön och det växte så fint. Barnen sover bättre i våra svala källarsovrum, snart är vi ikapp med tvätt efter resorna och nu är maken hemma för gemensam semester, hela familjen. Det går i vågor, det här livet.

Nån sorts bloggpaus

 
Jag bloggar från mobilen. Fotar med kameran, för över via wi-fi, redigerar och laddar upp. Men min telefon är en trött iphone med spräckt skärm och 16gb minne som alltid är fullt. Idag såg att den nya telefon jag beställt äntligen kommit till butiken så jag hoppas ett ”kom och hämta”-sms dyker upp snart. Det blir så mycket roligare då. Jag har också precis skickat in min sista skoluppgift.

Allt talar för bättre bloggande framåt mitten av nästa vecka. Vi kör på det. Under tiden finns jag på instagram (houseofalvheim). Puss!

Att få vara er mamma

  

Mors dag. Möjligen ett märkligt jippo men ändå en dag att reflektera. Att bli mamma har varit så otroligt omvälvande, både på gott och ont. Det har krävt av mig mer än jag förstod samtidigt som det har känts otroligt naturligt och verkligen tilltalat nån urkvinna inom mig. Jag går mellan att vilja vara hemmamamma till att bli galen

Mina barn upptäcker världen fysiskt. Väl vi är på treåringens nivå är behöver vi mest hitta en lekplats och sen är det chill men ettåringen håller en på benen – trappor, stolar, bord, öppna lådor, springa på grusig väg… Jag längtar tills hon går att lita på mer.

De utmanar mig inte bara fysiskt utan även mentalt. Treåringen accepterar inga enkla svar så där får jag tänka till. Den mentala planeringen för att få med allt och alla kräver sitt.

De ger mig gråa hår och dålig nattsömn. Samtidigt är det helt fantastiskt att få upptäcka och lära känna världen med barnen. De är som lärare och elev i ett. De visar mig glädjen i det lilla samtidigt som de frågar, undersöker och ifrågasätter allt. Gärna även naturens lagar.

Att få vara er mamma, Storasyster och Lillasyster, är det galnaste jag gett mig in på. Jag älskar att få dela dagar med er och är så tacksam över att just ni kom till oss. Men nästa år vill jag gärna få sovmorgon och en varm kopp kaffe på mors dag. Tack på förhand!

Finner mig själv trots allt

 

 Det känn som om jag spenderat typ 10 dagar i någon sorts mini-kris/personlighetsutvecklingsfas. Har läst Carol Tuttles ”THe Child Whisperer” samt nördat loss på Myers-Briggs. I det senare har jag haft jättesvårt att hitta något som stämmer. Vilket kan vara då det väldigt mycket fokuserar på extrovert/introvert och jag själv insett att jag passar in som ambivert. Helt ok men tyvärr faller lite av Myers-Briggs då. Däremot funkar Tuttles teorier fortfarande och där blir jag en trea och en fyra.

Jag gillar att göra något, hela tiden. Skriver, städar, tvättar, renoverar, handarbetar, odlar. Sitter jag still är det för att jag gör något stillasittande. En fikarast används bäst samtidigt som jag skriver att-göra -listor eller tar en promenad. Podd lyssnar jag på samtidigt som jag röjer och städar. Jag behöver egentid, lugn och ro. Men efter ett tag blir jag rastlös och behöver umgås. Tycker om att skapa mig en egen åsikt men har inga problem med att ta in andras åsikter och idéer. Lägger nog ganska jämn vikt vid folks egna berättelser och åsikter och faktisk fakta. Gillar struktur och regler men ifrågasätter oftast initialt innan jag ”köpt” konceptet.

Det kanske är onödigt att så fokusera på en massa definitioner av vem man är men för mig är det viktigt. Jag vill landa i vad jag gjort tidigare som har passat mig och vad jag ska släppa. Hur jag ska forma min framtid. Jag gillar ju att ha projekt igång så att syssla med projekt ”Framtid” känns helt rätt. Nu ska jag bara fylla det med spännande delmål!

Årsdagar

Det är kaos hela tiden och dagarna går i ett. Att ha barn är fasiken att ha häcken full och samtidigt så – det är så kul att få planera dagarna på ett sätt som för några år sedan inte hade blivit av. Jag hade inte stått 2 timmar i en park och gungat och jagat barn om jag inte haft några (hade varit skitkonstigt) och jag hade inte utmanat mig i hur man smidigast packar för en hel familj (utan att packa för mycket). Jag börjar nu inse att de här dagarna faktiskt tar slut en dag. För ett år sedan var Stora 2,5 år och började bli lättare att ha med på aktiviteter – man behövde inte jaga efter henne när hon klättrade på stolar eller nåt, som man nu gör med Lilla. Nästa sommar och höst är Lilla så stor som Stora var då. Och det känns ganska skönt.

Det har varit intensiva år – barn och hus att vänja sig vid. Men det har varit fina år också. Och idag firar jag och maken 2 år som gifta. Det är baske mig inte fy skam det heller. Skål för oss!

Om att leva för evigt

Jag har alltid haft en oro över att bli bortglömd. Att försvinna bort i historien och kanske endast få finnas kvar som statistik. Jag behöver inte bli stor och känd men jag vill lämna något sorts avtryck. Finnas som författare i något register, kanske i ett obskyrt hörn av biblioteket. Behöver inte ens bli särskilt läst, men finnas där. Eller nämnd i något arkiv, i en handling om något halvviktigt.

Jag vill ju skriva minst en bok, kanske flera. Jag har insett av allt skolarbete att jag gillar – och kan – skriva typ 1000 ord i veckan. Nu hoppas jag visserligen blogga mer men ändå – skriva en berättelse borde jag hinna med allteftersom livet fortgår.

Och så barnen. De är mitt avtryck i oändligheten. Det kan låta själviskt (men att skaffa barn är alltid en självisk handling) att ha barn för att leva för evigt. Men så är det ju. De för mina gener vidare och det jag gör påverkar dem och i sin tur dem de träffar eller de barn de uppfostrar. Jag älskar dem över allt annat och jag imponeras av att de här två, dem ger jag mänskligheten. Även om jag tvekar över mig själv och min egen förmåga att lämna ett imponerande avtryck så ser jag i dem att jo, såhär blir jag gärna ihågkommen och odödlig.

De är fantastiska varelser, de där Systrarna Bus.

Semester

   
    
    
    
 
Vi har semester. Fyller dagarna med varandras sällskap, jag läser om personlighetstyper och ungarna rastas i park. Det är väldans gött just nu.

Mer planering – bullet journal!

Atilio/ Sandra skrev om bloggplanering och nämnde där Bullet Journal. Jag är själv starkt beroende av listor och kalendrar men har inte riktigt hittat något sätt som passar mig. Jag har länge kört med en kalender samt en listbok men dels är det opraktiskt att släpa på både och sen tappar jag ändå bort mig i allt. Jag kollade introfilmen på bulletjournal.com och hämtade sen en bok för att med hjälp av Getting Started -sidan dra igång allt. Nu, knappt några dagar senare, är jag redan helt frälst. Min journal ser inte alls så där fin och piffig ut som många verkar göra men oj vad smidigt! Man skriver ett index, gör en sida för halvårsöversikt, sedan en för den månad man är i som sedan bryts ner i dagar. Det finns ett system som är smidigt för att flytta med sig uppgifter och jag som gillar ”tema-listor” kan slänga in dem varsom i boken och skriver sidnumret i indexet. Jättesmidigt och genomtänkt. Man kan köpa en specifik bok men jag har en anteckningsbok bara i ett format jag gillar. En penna från Muji till det och sen är jag hemma!

Det här passar mig som är väldans nostalgisk och vill minnas en massa från mitt liv, men aldrig får till dagboksskrivandet. Jag gillar översikter och att tydligt och snabbt få in information om vad som väntar. Det här blir ett perfekt sätt att ha en fungerande kalender och att-göra-lista som samtidigt blir som en dagbok och ett dokument över mitt liv. Fantastiskt!